det är som sema säger. det är när du börjar värdesätta det du har omkring dig, vänner, människor och familj. det är då du känner dig som mest ensam. när du inte tillgodoser dina egna behov och tankar. slags kärlek som är abstrakt och ifrågasätter var du hör till någonstans i världen. allt fina kommer till ett slut, men det kanske också är något unikt, som tågrälsar kors och tvärs. solen är vacker och jag är gladare. samtal med mor och några timmar i solen med vänner löser mycket. jobba några timmar, sen grilla korv på förrådet.