at the airport
gårdagen var intensiv. att jag hade roligt är en underdrift och jag sitter på massor av hemligt gossip. jag är nog jävligt nöjd och tillfreds trots att jag befinner mig i gaten och ska stiga på planet mot sverige om knappt trettio minuter och kommit över typ 40 minuters sömn.
trots tårar har jag och istanbul en kärlek som floderna dränka ej kan som vattnen ej släcka förmår. en kärlek för dyr för den rikaste man att köpa den – aldrig det går. bakisfilosofi.
Kommentarer
Trackback
